Va jobbigt det är med känslor....
Inte nog med att jag själv måste brottas med mina känslor, vilket kan vara svårt nog...
Nu måste jag hjälpa sonen med hans tankar, funderingar och känslor. Det märks väldigt tydligt att han lyssnar och känner in mkt nu.
Det har ju varit en tuff period nu med många känslor och tankar.
Han svämmar över med tankar och funderingar.
Det är inte lätt att få en 10 åring att förstå döden.
Först min mormor, vilket han kanske inte kände så mkt för men han ser ju och känner in vad ändra runt honom känner. Sen på det så hans ofödda kusin, som vi hade minnesstund för i fredags.
Det är mkt för en liten kille att ta in och greppa.

Jag vill så gärna bara krama honom och säga att allt blir bra, som man gjorde när han va mindre. Men det funkar ju inte riktigt så längre...
Det är väl bara att fortsätta prata med honom och få honom att förstå att han kan prata om allt med oss och det är inget fel i att gråta och vara ledsen.
Min prins är ju det viktigaste som finns