Just nu är jag inne i en period av en nedåtgående spiral....
Känner liksom ingen glädje för något, har min mask uppe mest hela tiden. Skulle vilja vara glad, lycklig och ha en positiv framtidstro.
Men nu är det mesta tråkigt och omotiverade. Är jag på jobbet så längtar jag hem och är jag hemma så känns det trist.
Jag är så glad att jag har min prins, han är mitt allt. Men han är samtidigt expert på att trycka på fel knappar, så jag blir sur och irriterad.
Och hemmet, som jag bara ska bo kvar i ca en vecka till, känns ju inte som hemma längre. Jag har tyvärr inget nytt boende heller, så det blir till att flytta hem till föräldrarna.....
Och om en vecka är det min älskades storasysters begravning. ?
Och skilsmässan är snart klar den med.
Varför kommer allt på en gång....

Det mesta är bara så jävla fel...............

Jag måste ta lite tid till mig själv.
Rannsaka mig själv och fundera på vilka vägar jag vill gå vidare på.
Hur ska jag göra för att må så bra som jag förtjänar??
Vad vill jag ha ut av livet??
Vad ska jag bli när jag blir stor??
Det är stora frågor som jag behöver tänka igenom både en och två gånger.
Nu börjar resten av mitt liv.
Hur det kommer att vara är det bara jag som kan bestämma. .

Varför är livet så j..la orättvist? ????
Jag känner mig så trött och tom just nu, varför ska man behöva uppleva sorg.
Vill inte. ......

Ny dag nya känslor
Det snurrar runt i skallen och i resten av kroppen hela tiden.
Kan någon ge mig något tips på hur man kan hantera det, försöker sortera och inte känna efter men det går ju så där...

Har så mycket känslor i kroppen som jag inte riktigt vet hur jag ska placera.
Det är glädje, sorg, ensamhet, oro, förhoppningar, spänning, framtidstro.
Måste hitta på något bra sätt att få ihop känslorna till en fungerande vardag. .

Fattar inte varför det måste hända massa tråkigheter på en gång.
Kan jag inte få möjlighet att försöka komma i fas med en sak i taget.
Det är en massa tankar och känslor som snurrar runt i skallen.
Vet inte hur jag ska kunna sortera dem riktigt för att kunna hantera dem på bästa sätt.
Känner samtidigt som jag verkligen vill prata med någon så kan jag inte tynga ner någon annan med alla tankarna.
Det är lite jobbigt att känna så. Har ju vänner som har erbjudit sig att lyssna men det känns ändå fel.
Vet inte hur jag ska göra riktigt. ..
Kram